Runstenar i Myresjö gamla kyrka
Kultur
Vid Myresjö kyrka möter du två runstenar som vittnar om starka familjeband och en plats med lång kontinuitet. Inmurade och fragmentariska, men ändå djupt talande, knyter de samman minnet av fäder och bröder med de vikingatida gravfälten och den tidiga kyrkplats som vuxit fram här genom århundradena.
När man närmar sig kyrkan söderifrån möter man en av kyrkans två runstenar (Sm 97) inmurad omedelbart till höger om sydportalen. Denna runsten är av gnejs och om man studerar den närmare kan man se slirgnejs, avteckna sig som centimeterbreda mineralband. De bildar ett vackert mönster i gnejsen och kan ha utgjort ett tilltalande blickfång för den som en gång valde ut stenblocket som ämne till runstenen. Tyvärr har stenen blivit illa stympad i samband med att den har inpassats vid portalen vilket medfört att runornas ursprungliga höjd har gått förlorad. Det vi nu kan utläsa av inskriften är att en son, eller möjligen en dotter, har rest stenen till minne av sin far. Det står ”… satte denna sten … sin fader”.
Den andra runstenen (Sm 98) förvaras inne i kyrkan. Den är av grå granit och av stenen återstår endast den övre delen. Enligt uppgifter från 1880-talet har den utgjort tröskelsten vid lilla ingången nära koret. Det står ”… satte denna sten efter Tote/Dote, … son, Göts/Gös broder”. Eftersom de sexton tecknen i runalfabetet inte räckte till för att ange alla betydelsebärande ljud i språket kan ”tuta”, som endast kan beläggas här, avse ett namn Dote, Tote eller Totte. Om det ska förstås som Totte, kanske det är ett tidigt kortnamn till det sammansatta namnet Torsten. Namnet Göt är bildat till singularisformen av det plurala folkslagsnamnet götar, invånare i Götaland.
Det är ingen slump att det i anslutning till medeltidskyrkan finns flera runstenar. Trakten är rik på fornlämningar med flera gravfält från yngre järnålder (cirka 550–1050 efter Kristus). Myresjö gamla kyrka tillhör den så kallade Njudungstypen – stenbyggda kyrkor med långhus, kor och absid som uppfördes från mitten av 1100-talet i det gamla folklandet Njudung. Gravfälten, runstenarna och kyrkan vittnar om kontinuerlig bebyggelse alltifrån yngre järnålder. Kyrkplatsens kontinuitet bakåt i tiden och dess samband med runstenarna stärks av de fynd som framkom 1961 vid en arkeologisk utgrävning av sakristian. Då påträffades på drygt en meters djup, under nuvarande marknivå, en äldre stengrund. Den tolkades som antingen en stensättning eller en stengrund till en byggnad, eventuellt en äldre kyrkobyggnad än den nuvarande.
Källa: Om runstenar i Jönköpings län 2002
Hitta hit
I Myresjö gamla kyrka, inmurad i portalen och inne i kyrkan.