Runsten i Ramkvilla
Kultur
I Ramkvillas kyrkvägg vilar ett litet runstensfragment som en gång bad för en bortgångens ande. Ristat i ljusglimmande granit och prytt med rester av vikingatida rundjur, vittnar stenen om en bro, en resa och en god gärning – och om en kyrkplats med rötter långt före dagens kyrka.
Det en knapp kvadratmeter stora runstensfragmentet sitter lite undanskymt, men trots att endast en liten del av stenen är bevarad har den en hel del att berätta. Det står ”resa stenen och g(öra) … hjälpe hans ande”. Stenmaterialet består av vacker och mycket ljus granit, rik på hornblände och kvartskorn, som ger stenen en särskild lyster. Fragmentet har utgjort övre högra delen av runstenen och är nu inmurat i liggande ställning. På stenen finns rester av ornamentik, som utgör de yttersta ändarna av ett rundjur och har viss likhet med ornamentiken på runstenen Sm 137 (Vattenledningsparken i Eksjö). Runinskriften börjar längst ner till vänster i den yttre runslingan och slutet läses från höger i den inre slingan, där runorna nu står upp och ner.
I denna fragmentariska runinskrift saknar vi tyvärr personnamnen, men andra delar av texten kan man rekonstruera. I det saknade partiet mellan de två textdelarna har det sannolikt stått ”göra bro efter” samt namnet på den döde följt av ordet Gud. Ramkvillastenen har alltså varit en så kallad brosten. Att göra en bro för att bland annat underlätta kyrkfärden var en god gärning som kom den dödes själ till båtnad.
Ett stort antal runinskrifter avslutas med en kristen bön för den döde. Det vanligaste verbet är hjälpa medan verb som bärga frälsa och lätta, ge lättnad är sällsynta. På länets runstenar finns i bönen antingen ordet själ (åtta belägg) eller, som i denna inskrift, ande (fem belägg). Nuvarande kyrka har en medeltida kärna som på 1700-talet har utökats och byggts till. Runstenen påträffades sannolikt då och användes som byggnadsmaterial i den senare tillbyggda delen av kyrkan. Fragmentet hittades sommaren 1942 vid reparationsarbeten i kyrkan och har sedan dess varit synligt i muren. En indikation om kyrkplatsens ålder får vi genom fynd av dekorerad ekplank som har påträffats bland annat under medeltidskyrkan. Ornamenten utgörs av drakslingor daterade till 1100-talet, vilka kan ha hört samman med en stavkyrka.
Förmodligen har runstenen rests intill en bro längs den öst-västliga väg som här har passerat över ån mellan Ramsjön och Klockesjön inte långt ifrån den plats som senare blev kyrkplats. Ortnamnet Ramkvilla, som uttalas /rammkvilla/, är bildat av ramm sank äng eller ramn korp och kvill åförgrening. Det är mot den bakgrunden lätt att förstå att det varit angeläget att anlägga en bro som gjorde färden till kyrkan säkrare.
Källa: Om runstenar i Jönköpings län 2002
Hitta hit
I Ramkvilla, crika 23 kilometer söder om Landsbro. Stenen är inmurad i kyrkans södra vägg, i marknivå.