Lyssna
Dela
Kontakt

Frihet och ombyte har fått Maritha att trivas på jobbet i över 40 år

Den familjära stämningen, den dagliga problem­lösningen och den där fredags­eftermiddagen när dörren till arkivet smällde igen och allt blev svart. Maritha Eriksson tar med sig en hel del minnen när hon går i pension efter fyrtio år på social­förvaltningen.

Maritha Eriksson vid sin dator

Maritha Eriksson trivs med sitt jobb. Som projektledare blir det nu en långsam utfasning till pensionärslivet. "Jag är väl en arbetsmyra" säger hon.

Det var en ganska liten förvaltning då, i maj 1980 när Maritha Eriksson började som kontorist. Trots att vård och omsorg och socialtjänsten på den tiden var sammanslagna och att även barnomsorgen ingick i förvaltningen.

– Jag hade jobbat på försäkrings­bolag i tio år, men så lades det ner. Då gick jag upp till stads­huset och frågade om jag kunde få sommar­jobb, berättar Maritha.

På den vägen är det som det brukar heta. Maritha stansade fakturor och skötte andra administrativa sysslor. Knattret av skriv­maskiner var ständigt närvarande när skriv­biträden knackade ner den dokumentation som hand­läggarna talat in på sina diktafoner.

– Det var inte förrän i slutet av 1990-talet som hand­läggarna fick egna datorer och började ansvara för dokumentationen själva. Jag minns att det fanns ett mot­stånd i början, en del tyckte inte att de var anställda för att skriva. Idag är det ju en själv­klarhet och något som ingår i yrket, så det har förändrats mycket.

Hierarkin mellan kommun­ledning och tjänstemän har försvunnit liksom rök­rummen. Och stadshusets inre har hunnit ändra utseende flera gånger under Marithas tid.

– Från början satt jag där KS-salen är idag, då var det fem-sex mindre rum där, berättar hon.

Olika roller

Att lösa problem och hitta nya arbets­sätt tillsammans med ett stort intresse för teknik gjorde att Maritha så småningom fick roller som it-samordnare och it-ansvarig. De senaste åren har hon jobbat som verksamhets­utvecklare och bland annat drivit införandet av det nya, läns­gemensamma verksamhets­system Combine.

– Jag tycker att det är väldigt roligt med it, jag gillar nya utmaningar och att lösa olika problem. För mig har det blivit lite som en livsstil, jag är väl en arbets­myra, säger Maritha och skrattar.

Att hennes roll förändrats genom åren har bidragit till att hon trivts och stannat kvar.

­– Jag känner att jag verkligen fått möjlighet att utvecklas, jag har gått på både interna och externa utbildningar och arbets­uppgifterna har varit olika hela tiden. Samtidigt har det funnits en stabilitet i organisationen, under de 40 år jag jobbar här har jag bara haft fem chefer, och en tillit där man har förtroende för medarbetarna och inte är inne och petar i detaljer, säger hon.

Blir projektledare

Efter ett långt yrkes­liv var det i slutet av juni dags för Maritha att gå i pension. Om det inte hade varit för det nya verksamhets­systemet. Maritha har suttit som spindeln i nätet för det sedan upphandlingen 2017 och just nu är man mitt inne i genomförande­perioden. När hon blev tillfrågad att stanna kvar som projekt­ledare på 60 procent fram till mars nästa år var det inget svårt val.

– Det känns jätteroligt att få vara med hela vägen, det har blivit mitt lilla sköte­barn, säger hon.

Syftet med Combine är att underlätta och effektivisera hela verksam­heten, bland annat blir det en smidigare överföring till arkivet när social­förvaltningen nu ska gå över till enbart digitala akter. Medborgarna kommer att kunna göra ansökningar och anmälningar via en medborgportal där ärendena hamnar direkt i verk­samhets­systemet och slipper läggas in manuellt. Det finns också möjlighet att skapa textdokument av ljud­filer.

– Just nu har vi ett taligenkännings­program på prov för två hand­läggare under sex månader och faller det väl ut kan det komma att permanentas. Det verkar fungera väldigt bra faktiskt, handläggarna talar in sin dokumentation och programmet skriver åt dem, förklarar Maritha.

Så på sätt och vis kan man säga att cirkeln är sluten, även om det idag är digitala hjälp­medel istället för levande personer som gör jobbet.

Långsam utfasning

Första september är Maritha tillbaka i stadshuset igen för att börja sitt projekt­ledarjobb. Men innan dess väntar en lång semester.

– Jag ska bara jobba tre dagar i veckan som projekt­ledare, så jag kommer ju hinna vara lite pensionär också. Det blir en långsam utfasning, det tror jag är bra, säger Maritha som planerar att använda tiden till att umgås med man, barn och barnbarn, göra cykelturer och kanske ta upp sitt golfspelande.

Hur var det då med arkivet? Maritha berättar om när hon en fredags­eftermiddag stod lutad över hängmapparna som tillhörde socialförvaltningen och som fanns längst in i arkivet i stadshusets källare när hon hörde dörren gå igen och lyset slockna.

– Arkivarien trodde inte att det var någon kvar, så han stängde och gick hem. Det blev verkligen beckmörkt. Jag fick treva mig fram längs skåp och väggar, det var ingen trevlig upplevelse. Jag tror inte jag andades ordentligt en enda gång innan jag kom fram till lyseknappen. Veckan efter installerades ledljus i golvet, så det blev ju något bra av det i alla fall, säger Maritha och ler åt minnet.

Kontakt